viktoriajohnsen

Hittade en snygg jacka när jag bläddrade i Hundsporttidningen idag. Gick in på hemsidan och jag ska nog beställa den =) Lite dyr men inte dyrare än en vanlig täckjacka från stadium. Ser otroligt skön ut!

.. ögonfransar nu!! Inte använt ögonfransböjaren på flera veckor =)

Hej alla nya läsare. Såg att det droppat in några fler sen jag la upp bloggen på fejan. Det är ju skoj =) Inte för att min blogg är så rolig. Jag skriver det jag känner för när jag orkar.

Nu ska jag gå och lägga mig efter en natts jobbande. Sen är det möte på jobbet, bara 2½h.. härligt.

Det finns minnen, även om dem blir suddigare och mer avlägsna med åren, som gör sig påminda. Oftast när man hör en bekant låt, känner en bekant lukt eller bara ser en plats som för läng sen hade en betydelse. Mina minnen, de flesta av mina minnen kommer från hösten och vintern. Trots att jag idag avskyr snön av praktiska skäl, älskade jag den när jag var barn. Kanske är det minnena från när vi var en "familj" som gör sig påminda lite extra såhär när kylan smyger sig på. Även om jag idag vet att det inte stod rätt till mellan dessa 4 väggarna anade jag inget då.

Dagarna före julafton har satt sitt djupaste minne. Mamma som spelar Jenny Öhlund på stereon medan hon plockar upp julsakerna ur kartongerna från källaren. Tomtar i alla storlekar och former gjorda av porslin, tyg eller lera. Affischer med julkärvar och domherrar, tomtar i djup snö. Doften av de dammiga tygtomtarna blandat med tända stearinljus.

Julgranen. Den som är av plast men inte mindre värdig för det. Den som alltid hängt med och som luktar lite konstigt men trevligt bekant. De fina blanka röda glaskulorna som mamma försiktigt hängde upp högst upp i granen efter att hon satt i alla ljusen. Sen fick Jonas och jag hänga kulorna av plast i alla dess färger. Smällkaramellerna vi gjort i skolan och glittret som hängts dit i lodräta rader. Sist fäste mamma stjärnan som kronan på verkat.

Kvällen innan julafton. Jonas har somnat men jag får vara vaken senare än vanligt. Mamma står i köket och nynnar på julmusik. I ugnen står julskinkan och på spisen kokar knäcken som fyller hela huset med sin doft. Jag sitter uppkrupen, iförd pyamasen, nära nära julgranen som står precis bredvid skinnsoffan. På tv går filmen Spöket på Canterville och jag har sänkt volymen för det är lite läskigt.

Hur kan en hjärna lagra dessa minnen så väl? Jag var inte mer än 6-7 år gammal den här julen men minns den som en av de bästa.

Ett annat minne, nått år tidgare och juldagsmorgon. Vi har firat julaftonen hos Ingrid och Bengt i Granhammar med "farmor och farfar" Ingegerd och KG. Jag fick ett barbiehus. Redan när vi kom hem sent på kvällen fick jag hjälp att montera ihop det. Och där.. tidigt på juldagsmorgonen bredvid den upplysta julgranen i vardagsrummet, står mitt barbiehus. Jag minns att jag bara satt och tittade på det och när jag blundar kan jag fortfarande se det i ljuset från julgranen.

Varje gång jag passear vårt gamla hus på Källgatan tänker jag på dessa minnen. Och på vintrarna när det mörknat ute och man ser snön som faller lätt från skenet av gatlamporna brukar jag titta upp. Under en sekund, endast en liten liten sekund känner jag mig fullständigt tillfreds, upprymd av lycka. Men endast för en liten sekund när minnena från förr blixtrar förbi.